Oppositionen anklagas för att utlösa en ”mjuk statskupp”
i Brasilien
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2016-03-25 / Den politiska krisen i
Brasilien intensifieras. President Dilma Rousseff utsåg nyligen Lula da Silva
till sin premiärminister. Oppositionen anklagar henne för att ge ´Lula´ politisk
immunitet för att undvika att den förre presidenten åtalas för korruption.
Regeringen och folkrörelserna slår tillbaka och anklagar oppositionen för att
ha en ”mjuk statskupp” på dagordningen.
Den 4 mars anlände
200 poliser, beväpnade som för ett krig, ledda av fyra officerare och fyra
federala åklagare för att gripa den förre presidenten. Inför en förbluffad
´Lula´ förklarade åklagarna att han skulle ”förhöras”. Den militära operationen
följdes direkt i medierna som i förväg hade informerats om tillslaget som hade
proportioner som om det gällde en colombiansk ”Capo”.
Inte ens en knark-Capo behandlas lika illa av den brasilianska rättsapparaten som den förre presidenten Lula da Silva. Rättsapparaten är i händerna på högeroppositionen. |
Den 13 mars gick
flera miljoner från den brasilianska högeroppositionen ut på gatorna i Sao
Paulo och Rio de Janeiro och krävde Dilma Rousseffs avgång och rättegång mot
Dilma och ´Lula´. I kongressen finns det förslag på att Rousseff ska avsättas
som president.
Den 18 mars
samlades regeringsanhängarna i Sao Paulo till en inte obetydlig demonstration
till stöd för duon och regeringen. Större delen av vänstern och de sociala folkrörelserna
slöt upp och krävde samtidigt en radikalisering av regeringspolitiken och inte
som fram tills nu, politiska och ekonomiska eftergifter till oppositionen och
den brasilianska arbetsgivarföreningen.
”Operation
Tvätt med Tryck”
Bakgrunden till de
allt högre kraven på en avgång av presidenten har sin bakgrund i en
korruptionsskandal med förgreningar in i det statliga Petrobras, den så kallade
Operação Lava Jato-affären, Operation Tvätt med Tryck. Den federala
polisen inledde sina undersökningar den 17 mars 2014 i vad som började antogs
vara just en penningtvätt av korruptionspengar. Allteftersom svällde skandalen
och kom att omfatta industrimän som politiker, några med förgreningar i det
regerande PT-partiet men framför allt den förre chefen för Petrobras, Paulo
Roberto Costa.
Anklagelserna mot ´Lula´ handlar om innehav av en lyxlägenhet som den
förre presidenten alltid har förnekat ska ha tillhört honom. Åklagarämbetet i
Sao Paulo säger att det inte kan offentliggöra det utredningsmaterial som
dokumenterats och säger att det kommer att ta lång tid att analysera.
Lula utses till premiärminister av president Dilma Rousseff. |
Lula som
premiärminister
När president Rousseff den 17 mars meddelade att hon skulle utse ´Lula´
till en slags premiärminister, (Ministro de Casa Civil), anklagade oppositionen
henne för att vilja ge ´Lula´ politisk immunitet från korruptionsanklagelserna.
Bara några timmar senare upphävde Itagiba Catta Preta Neto, en federal domare, Rousseffs ministerutnämning. Det dröjde inte länge
förrän bilder började cirkulera på de sociala nätverken där domaren deltog i
demonstrationer mot regeringen Rousseff.
Men Brasiliens president pressades än mer när den federale åklagaren
Sergio Moro, hyllad av den brasilianska högern för sin utredning om korruption
mot Rousseff och ´Lula´, lät det oppositionella medieimperiet O Globo
offentliggöra en telefonavlyssning som den brasilianska polisen hade gjort av
ett telefonsamtal mellan Rousseff och ´Lula´. I den säger presidenten till
´Lula´ att hon ska skicka beslutsprotokollet om utnämningen som minister till
honom ”i händelse av behov”.
De flesta jurister är överens om att avlyssningen inte bara är illegal
och bryter mot författningen. Själva innehållet ger egentligen ingen substans
till anklagelserna om immunitet för att undvika åtal av ´Lula´.
– Att skapa konvulsioner i det brasilianska samhället som grundas på
osanningar, tvivelaktiga metoder som kränker principer och konstitutionella
rättigheter för medborgarna öppnar mycket allvarliga prejudikat, underströk
Rousseff på en presskonferens.
Oppositionens krav på Lula och Dilma. |
”Neutralisera”
´Lulas´ återval
Och det är denna permanenta ”pågående utredning om korruption” som är en
del av den politiska kampanjen mot regeringen Rousseff. Det är också en del av
kampanjen att ”neutralisera” ´Lulas´ planer på att ställa upp i presidentvalet
2018.
Så säger de som försvarar regeringen och ´Lula´, bland dem teologiprästen
Leonardo Boff:
– Domarna agerar inte som sådana utan med en oerhörd partiskhet, sa Boff
till radiostationen Radio El Mundo den 14 mars.
Kritiska vänsterröster
Luismi Uharte. |
Luismi Uharte, professor
och forskare på den sociologiska fakulteteten Universitet UPV/EHU i Baskien
samt doktor i Latinamerikanska studier på Universitetet Complutense i Madrid skriver
i portalen Rebelion angående kraven om avgång av Rousseff och rättegång mot
Lula:
– Krafter från
rättsapparaten är strategiska agenter i processen för en statskupp. Men de är
inte ensamma i det nätverk med många förgreningar. I dag agerar det mediala
oligopolet helt öppet och tar på sig en växande och central roll i talet om en
statskupp.
Han inkluderar andra
krafter i det brasilianska samhället som pressar på för en avgörande
konfrontation mot regeringen Rousseff. Bland dem den mäktiga
arbetsgivarorganisationen FIESP, med säte i Sao Paulo.
– Det är symboliskt
för platsen framför deras lokaler på Avenida Paulista har förvandlats till en
tältplats för en grupp bland extremhögern som brådskande kräver en statskupp.
Några lokala analytiker uppger att det är parodiskt, att trots att regeringen
under det senaste året tillämpade delar av FIESP:s eget program, så som
skattebefrielser eller minskning av energikostnaderna, nu med entusiasm
ansluter sig till (rörelsen för) ett störtande (av regeringen). Historien visar
för femtioelfte gången att oligarkin är omättlig.
“Social” nyliberalism
Jorge Beinstein |
Jorge Beinstein är argentinsk
universitetsprofessor i ekonomisk statsvetenskap i Frankrike och har under de
senaste tjugofem åren varit konsult till internationella organisationer och
regeringar, lett många forskningsprogram i internationell ekonomi både i Europa
och i Latinamerika. I dag föreläser han på universitetet i La Plata, Argentina.
Till Flamman säger han att Brasilien befinner sig i något som kan betecknas som
politisk och ekonomisk återvändsgränd.
– Zigzagpolitiken i
Brasilien, som pendlat mellan “social” nyliberalism och en Keynesismo Modell
Light, har reducerat maktutrymmet för en progressiv politik. Beroendet av
råvaruexport och underkastelsen till ett lokalt transnationaliserat
finanssystem innebar slutligen en blockering för den ekonomiska expansionen.
Till detta ska vi lägga kombinationen av fallande internationella råvarupriser
och en recession som genererar den politiska kris som utnyttjas av anhängarna
till en ”mjuk kupp” som drivs av den nationella högern och som övervakas av
USA.
Förändrat internationellt styrkeförhållande
Om regeringen
Rousseff faller och övertas av USA:s allierade i det gigantiska Brasilien,
kommer detta att förändra de regionala och kontinentala maktförhållandena dramatiskt,
tillägger Beinstein.
– Det skulle ha en
negativ påverkan på ett ekonomiskt maktblock som BRICS (Brasilien, Ryssland,
Indien, Kina och Sydafrika). Detta i sin tur kommer drabba två av USA:s främsta
globala fiender, Kina och Ryssland. En seger för oppositionen i Venezuela
kommer inte bara innebära ett överlämnande (till USA) av 20 procent av
oljereserverna i världen (de största i världen). Det kommer också ha en
dominoeffekt på andra regeringars arbete på kontinenten så som Bolivias,
Ecuadors och Nicaraguas. Det kommer drabba Kuba som i dag utsätts för vad som
kan kallas för en ”björnkram” (av Obama).
Beinstein
sammanfattar och säger att denna situation är paradoxal. Å ena sidan går USA
tillbaka i global måttstock och i ekonomiska och geopolitiska termer medan
”Grannen i Norr” samtidigt steg för steg återerövrar sin ”Bakgård”.
– Förlusten av
Argentina har för Imperiet inneburit en seger av stor betydelse, en seger som
förberetts systematiskt under lång tid. På detta ska vi tillägga ytterligare
tre avgörande manövrar i USA:s regionala spel; underkastandet av Brasilien, ett
kommande slut på den chavistiska eran i Venezuela och det förhandlade
fredsavtalet med den colombianska gerillarörelsen. Var och en av dessa mål har
en speciell betydelse.
Dilmas pakt med högern om Petrobras
Joao Pedro Stedile. |
För de jordlösas
rörelse (MST) i Brasilien är kampen om regeringsmakten av vital betydelse,
säger MST:s språkrör Joao Pedro Stedile, i en intervju.
– Den juridiska
processen (den som utspelas mot Lula och Dilma) verkställs inte ens mot de
värsta brottslingar. Målet för dessa reaktionära krafter inom rättsapparaten är
att förhindra Lulas rätt att ställa upp till återval 2018. Dilmaregeringen
befinner sig i kris som den inte lyckas ta sig ur. Borgerskapet har inte längre
så stort intresse av att störta henne, deras intresse består mer i att verkställa
sin nyliberala agenda, säger Stedile.
Han understryker
att Dilma är i full färd med att acceptera en pakt med högern. Den handlar om att
exkludera statliga Petrobras från att utforska det påträffade olje- och
gasfältet Pré-Sal och öppna fältet för de multinationella företagen. Pré-Sal är
ett gigantiskt oljefält med en längd på 200x800 kilometer. Enligt Petrobras´
kalkyler kan fältet ha enorma reserver med olja och naturgas, uppskattat till
1600 miljoner kubikmeter. Oljefältet skulle placera Petrobras på den 6:e
platsen i världen över största energiföretag.
– Det handlar om
den största oljereserven i världen till havs, något som storkapitalet absolut
måste kontrollera. Projektet som har godkänts av senaten (återstår beslutet i
underhuset) har lagts fram av senator José Serra, från partiet PSDB-SP. Enligt
Wikileaksdokumenten har hans valkampanjer finansierats av Chevron, säger
Stedile och tillägger:
– Jag tror vi går
in i en period med stora massmanifestationer som handlar om både försvaret av
arbetarnas rättigheter så som rätten till arbete och andra sociala rättigheter.
Men det kommer också att genomföras demonstrationer för att försvara president
Lula mot kuppmakarna.
TPP-avtalets konsekvenser
På en fråga vad som
händer efter att Brasilien i oktober 2015 undertecknade TPP-avtalet (på
engelska Trans-Pacific Partnership, som är ett komplement till USA-EU:s
TTIP) svarar en förbittrad Stedile:
– Den
internationella kapitalismen befinner sig i kris och det finns ingen utväg. Det
genomförs krig i mellanöstern, Afghanistan, Irak, Libyen och i Syrien. Men det
har inte varit möjligt att rädda den krisartade industrin. De försöker ta över
naturresurserna i tredje världen, framför allt i Afrika och Latinamerika, men
det räcker inte. Nu försöker de med alla medel slå sönder en nationell kontroll
över marknaderna för att skapa en handelsmarknad, fri från all slags kontroll.
Målet är att de transnationella bolagen ska kunna redovisa obegränsade vinster.
Därför försöker de driva i genom frihandelsavtal som USA-Europa,
Mercosur-Europa och TPP-avtalet.
– Jag är överens
med (Joseph) Stiglitz när han säger att den enda utvägen för kapitalisterna är
att nationalisera finanssystemet i världsmåttstock. Men eftersom det inte finns
någon regering mäktig nog att genomföra detta, kommer kapitalismens kris att
fortsätta för många år framöver. Under tiden fortsätter vi att skapa folkliga
alternativ i många länder och i världen.