En kvinnlig demonstrant som protesterar mot den nyliberala modellens konsekvenser som förs av president Dilma Rousseffs PT-regering. Arbetslösheten har ökat kraftigt sedan 2014 bland ungdomen. |
Den ekonomiska bakgrunden till den
politiska krisen i Brasilien
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA /
2016-04-02 / På 52-årsdagen av den senaste USA-stödda militärkuppen i Brasilien
gick hundratusentals brasilianare ut på gatorna i nio delstater. I Paris, München,
Coimbra (Portugal) och i Barcelona genomfördes liknande aktioner. Motivet var
att slå tillbaka den allt högljuddare högeroppositionens krav på president
Dilma Rousseffs avgång och rättegång för den förre presidenten, Ignacio ´Lula´
da Silva. ”Här ska inte bli någon statskupp”, vad budskapet.
Danny Glover stöder inte bara Kuba utan även den brasilianska regeringen mot kupplanerna. |
USA-skådespelaren Danny Glover är en av tusentals
artister och kulturarbetare som har reagerat mot den brasilianska högerns
försök att vinna anhängare för en ”mjuk statskupp”.
– Min enda önskan är sända ett budskap till miljoner
brasilianare som bara vill se sin demokrati växa i stället för att bryta sönder
den. Ni är inte ensamma! Er ansträngning är allas ansträngning i världen som
slåss för demokrati, för friheten och rättvisan. Vi står vid er sida och säger;
Det ska inte genomföras någon statskupp.
Budskapet från den svarte skådespelaren kom via en
videoinspelning som har kablats ut över hela Brasilien och Latinamerika. Den
beskriver väl andemeningen i den oro som växer i Latinamerika över högerns
offensiv som diskret stöds av Obamaregimen.
Kontinental plan
Den panamanske universitetsprofessorn Olmedo
Beluche, skriver att ”den parlamentariska brasilianska manövern (från högern)
utgör en del av en plan som utlösts samtidigt över hela kontinenten. Den handlar
om att få bort Nicolas Maduro från presidentposten i Venezuela innan han slutfört
sin mandatperiod. De lyckades knappt vinna folkomröstningen mot Evo Morales i
Bolivia. De har försvagat regeringen Rafael Correa i
Ecuador och dessutom anklagas den moderata socialdemokraten Michelle Bachelet i
Chile för korruption”.
Men varför har den brasilianska högern lyckats få ut
miljoner landsmän på gatorna?
Eric Nepomuceno är en brasiliansk journalist som skriver
för den mexikanska dagstidningen La Jornada. I en ekonomisk översikt över de
senaste två åren beskriver han hur den ekonomiska åderlåtningen har accelererat
dramatiskt.
Rio de Jainero, inte bara Copacana eller Ipanema utan en hård sociala verklighet och kamp för ett annat samhällssystem som försvarar de fattigas rättigheter |
Gigantiska bankvinster
Samtidigt som han betraktar 2015 som ett politiskt och
ekonomiskt förlorat år konstaterar han att samtidigt registrerade landets
banker ”astronomiska resultat”. Tack var oerhört höga räntor kunde den statliga
Banco do Brasil öka sin vinst med 43 procent under de första nio månaderna
2015. Itaú-Unibanco, den största privata banken redovisade en vinstökning med 20
procent jämfört med föregående år. Den spanska Banco Santander ökade sin vinst
med 298 procent i det “nervösa Brasilien”.
Men bankerna, som har kvävt både
näringsliv som vanliga människor med sin högräntehandel, hade vittring vart
ekonomin var på väg i slutet av förra året. Och de garderade sig därefter.
Under de första nio månaderna 2015 ökade
arbetslösheten med 820,000 personer. Med sina obetalbara kreditskulder, tack
var högräntorna, exploderade antalet skuldbelagda brasilianare.
”När det återstår mindre än en månad
innan årets utgång (2015) befinner sig 5,2 procent av alla beviljade lån med
minst tre månaders betalningseftersläpning. Det är den högsta siffran på 13 år
och indikationerna visar att tendensen är stigande; arbetslösheten upphörde att
vara ett hotande spöke för att förvandlas till något konkret påtagligt”,
skriver Eric Nepomuceno.
Recession och arbetslöshet
Han understryker att summan av recession
och arbetslöshet under 2016 kommer att hålla i sig och orsaka katastrof, framför
allt i politisk bemärkelse för regeringen Dilma Rousseff.
”Många av de erövrade målen under de två
senaste decennierna, särskilt när Lula da Silva tog över 2003 och den första
hälften av den första mandatperioden för Dilma Rousseff (2011-2014), konfronterar
verkliga och växande risker”.
Han erkänner att Brasilien utvecklades
men att det återstår gigantiska uppgifter i ett Brasilien som är ett av de
värsta klassamhällen i världen. Fyrtiofyra (44) miljoner invånare, 20 procent
av befolkningen saknar rinnande vatten och avlopp. Men kontrasten med
täckningen av mobilnätet är slående; bara fyra procent, eller 16 miljoner
invånare står utan ett mobilnät.
Ungdomens
dramatik
Det
mest oroväckande är att de “nya” arbetslösa är de som i dag marscherar med
högeroppositionen med kravet på Dilma Rousseffs avgång. 75 procent av de som
blivit arbetslösa den senaste tiden är under 24 år. Bara 30 procent i åldern
18-24 år studerar.
I
slutet av 2015 fanns det i Brasilien 7,3 miljoner arbetslösa. Det är en
sammanlagd befolkning som är nästan dubbelt så stor som hela Uruguays.
Mer än 42 miljoner fattiga brasilianare
kunde (under Lulas mandatperiod) för första gången i sitt liv ta emot ett
bankomatkort och reglera sitt ”ekonomiska liv” via internet, lika många som
hela Argentinas befolkning skriver Eric Nepomuceno. Det är också sant att
Brasilien försvann från kartan över länder med hunger”.
“Men klassojämlikheten fortsätter vara
ett öppet sår och de sociala kontrasterna består som varningssignaler över vad
som bör göras. Och detta är kanske den främsta varningen som landet konfronteras
med tack vare en medioker kongress och en oansvarig kuppopposition”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar