Den ekonomiska bakgrunden till den politiska krisen i Brasilien

En kvinnlig demonstrant som protesterar mot den nyliberala modellens konsekvenser som förs av president Dilma Rousseffs PT-regering. Arbetslösheten har ökat kraftigt sedan 2014 bland ungdomen.

Den ekonomiska bakgrunden till den politiska krisen i Brasilien

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-04-02 / På 52-årsdagen av den senaste USA-stödda militärkuppen i Brasilien gick hundratusentals brasilianare ut på gatorna i nio delstater. I Paris, München, Coimbra (Portugal) och i Barcelona genomfördes liknande aktioner. Motivet var att slå tillbaka den allt högljuddare högeroppositionens krav på president Dilma Rousseffs avgång och rättegång för den förre presidenten, Ignacio ´Lula´ da Silva. ”Här ska inte bli någon statskupp”, vad budskapet.

Danny Glover stöder inte bara Kuba utan även den
brasilianska regeringen mot kupplanerna.

USA-skådespelaren Danny Glover är en av tusentals artister och kulturarbetare som har reagerat mot den brasilianska högerns försök att vinna anhängare för en ”mjuk statskupp”.

– Min enda önskan är sända ett budskap till miljoner brasilianare som bara vill se sin demokrati växa i stället för att bryta sönder den. Ni är inte ensamma! Er ansträngning är allas ansträngning i världen som slåss för demokrati, för friheten och rättvisan. Vi står vid er sida och säger; Det ska inte genomföras någon statskupp.

Budskapet från den svarte skådespelaren kom via en videoinspelning som har kablats ut över hela Brasilien och Latinamerika. Den beskriver väl andemeningen i den oro som växer i Latinamerika över högerns offensiv som diskret stöds av Obamaregimen.

Kontinental plan

Den panamanske universitetsprofessorn Olmedo Beluche, skriver att ”den parlamentariska brasilianska manövern (från högern) utgör en del av en plan som utlösts samtidigt över hela kontinenten. Den handlar om att få bort Nicolas Maduro från presidentposten i Venezuela innan han slutfört sin mandatperiod. De lyckades knappt vinna folkomröstningen mot Evo Morales i Bolivia. De har försvagat regeringen Rafael Correa i Ecuador och dessutom anklagas den moderata socialdemokraten Michelle Bachelet i Chile för korruption”.

Men varför har den brasilianska högern lyckats få ut miljoner landsmän på gatorna?

Eric Nepomuceno är en brasiliansk journalist som skriver för den mexikanska dagstidningen La Jornada. I en ekonomisk översikt över de senaste två åren beskriver han hur den ekonomiska åderlåtningen har accelererat dramatiskt.

Rio de Jainero, inte bara Copacana eller Ipanema utan en hård sociala verklighet
och kamp för ett annat samhällssystem som försvarar de fattigas rättigheter

Gigantiska bankvinster

Samtidigt som han betraktar 2015 som ett politiskt och ekonomiskt förlorat år konstaterar han att samtidigt registrerade landets banker ”astronomiska resultat”. Tack var oerhört höga räntor kunde den statliga Ban­co do Brasil öka sin vinst med 43 procent under de första nio månaderna 2015. Itaú-Unibanco, den största privata banken redovisade en vinstökning med 20 procent jämfört med föregående år. Den spanska Banco San­tander ökade sin vinst med 298 procent i det “nervösa Brasilien”.

Men bankerna, som har kvävt både näringsliv som vanliga människor med sin högräntehandel, hade vittring vart ekonomin var på väg i slutet av förra året. Och de garderade sig därefter.

Under de första nio månaderna 2015 ökade arbetslösheten med 820,000 personer. Med sina obetalbara kreditskulder, tack var högräntorna, exploderade antalet skuldbelagda brasilianare.

”När det återstår mindre än en månad innan årets utgång (2015) befinner sig 5,2 procent av alla beviljade lån med minst tre månaders betalningseftersläpning. Det är den högsta siffran på 13 år och indikationerna visar att tendensen är stigande; arbetslösheten upphörde att vara ett hotande spöke för att förvandlas till något konkret påtagligt”, skriver Eric Nepomuceno.

Recession och arbetslöshet

Han understryker att summan av recession och arbetslöshet under 2016 kommer att hålla i sig och orsaka katastrof, framför allt i politisk bemärkelse för regeringen Dilma Rousseff.

”Många av de erövrade målen under de två senaste decennierna, särskilt när Lula da Silva tog över 2003 och den första hälften av den första mandatperioden för Dilma Rousseff (2011-2014), konfronterar verkliga och växande risker”.

Han erkänner att Brasilien utvecklades men att det återstår gigantiska uppgifter i ett Brasilien som är ett av de värsta klassamhällen i världen. Fyrtiofyra (44) miljoner invånare, 20 procent av befolkningen saknar rinnande vatten och avlopp. Men kontrasten med täckningen av mobilnätet är slående; bara fyra procent, eller 16 miljoner invånare står utan ett mobilnät.

Ungdomens dramatik

Det mest oroväckande är att de “nya” arbetslösa är de som i dag marscherar med högeroppositionen med kravet på Dilma Rousseffs avgång. 75 procent av de som blivit arbetslösa den senaste tiden är under 24 år. Bara 30 procent i åldern 18-24 år studerar.

I slutet av 2015 fanns det i Brasilien 7,3 miljoner arbetslösa. Det är en sammanlagd befolkning som är nästan dubbelt så stor som hela Uruguays.

Mer än 42 miljoner fattiga brasilianare kunde (under Lulas mandatperiod) för första gången i sitt liv ta emot ett bankomatkort och reglera sitt ”ekonomiska liv” via internet, lika många som hela Argentinas befolkning skriver Eric Nepomuceno. Det är också sant att Brasilien försvann från kartan över länder med hunger”.

“Men klassojämlikheten fortsätter vara ett öppet sår och de sociala kontrasterna består som varningssignaler över vad som bör göras. Och detta är kanske den främsta varningen som landet konfronteras med tack vare en medioker kongress och en oansvarig kuppopposition”.