onsdag 27 april 2016

USA och högern drar åt snaran om Dilma Rousseff

Inför och efter Representanthusets beslut om en "Impeachment", politisk riksrätt mot president Dilma Rousseff har hundratusentals brasilianer gått ut på gatorna för att förhindra den parlamentariska statskuppen, som inte handlar om korruption, utan högeroppositionens försök att gripa makten efter att ha förlorat presidentvalet 2014.





Brasilien:
USA och högern drar åt snaran om Dilma Rousseff
Av Dick Emanuelsson

Det brasilianska representanthuset fattade den 17 april beslutet om att genomföra en politisk riksrätt mot landets president, Dilma Rousseff. Nu går turen till landets senat som med enkel majoritet kan besluta för eller mot riksrätt.
Dilma Rousseff.
Jag kommer inte att trappa ner och de kommer heller inte att kunna förlama mig. Det här är inte början på slutet utan inledningen på en lång och mödosam kamp för demokratin, sa Dilma Rousseff efter representanthusets beslut.
Hon tillade att med samma övertygelse som hon bekämpade militärdiktaturen (1964-1985) kommer hon att bekämpa den icke-traditionella statskuppen. Hon underströk också att i frågan fanns det inte så lite machismo. Hade det handlat om manlig president hade han aldrig förnedrats så, menade Rousseff.

De politiska partier som har förlorat valen sedan 2001 mot det brasilianska arbetarpartiet (PT) och dess allierade, försöker nu ta makten genom en ”Impeachement”. Representanthusets beslut applåderades euforiskt av center-högeroppositionen medan den samlade folkrörelsen i och utanför Brasilien anser det vara första steget mot en ”parlamentarisk statskupp”.
New York Times och The Economist, som inte kan anklagas för att vara språkrör för progressiva regeringar, ifrågasätter oppositionens argument som de bägge tidningarna betecknar som orättfärdiga. Den formella förevändningen mot Dilma är att hon inte i tid har överlämnat budgetpengar till kongressen.
Ignacio ´Lula´ da Silva, som med frenesi försvarar Dilma Rousseff är den stora favoriten i presidentvalet 2018. Det har fått oppositionen att öka sina ansträngningar om att få Dilma avsatt för att ta kontroll över statsapparaten, menar bedömare.

Ett antal deputerade från Arbetarpartiet ställde sig bakom representanthusets ordförande, Eduardo Cunha och krävde riksrätt för denne. Bakgrunden är att Cunha har ett hemligt bankkonto med fem miljoner dollar i Schweiz som är resultatet av mutor i Petrobrasskandalen. Mot Dilma Rousseff finns inga anklagelser eller process om korruption.

Eduardo Cunha.
Representanthusets ordförande Eduardo Cunha var den som ledde debatten. Tillsammans med ett stort antal ledamöter från oppositionspartierna är Cunha föremål för utredningar och anklagelser om direkta mutbrott. Cunha har nu i egenskap av ordförande i representanthuset begränsat den utredning som är tillsatt för att syna hans hemliga bankkonton i Schweiz. De motsvarar fem miljoner dollar, konton som han först nekade till existera.
Det mest ironiska av allt, som MST-ledaren João Pedro Stedile säger, är att ett 100-tal av de 360 deputerade som röstade mot Dilma Rousseff är själva föremål för brottsundersökningar för korruption. Men inte Dilma.

För ”Familjen” och ”Gud”
Jair Bolsonaro
Jag följde följde i direktsändning i den panamerikanska TV-kanalen Telesur den helt obegripliga och kaosartade tillställningen under sex timmar i representanthuset. En efter en gick parlamentsledamöterna fram till mikrofonen och ”tillägnande” sin JA-röst (för riksrätt) för något. Enligt medierna vann ”familjen” med 37 procent. Därefter ”Gud” som fick 35 procent. Först på tredje plats kom fosterlandet, Brasilien, med 25 procent.
Men den ledamot som vann mest uppmärksamhet och avsky var Jair Bolsonaro.
– De förlorade 1964. Nu förlorar de också 2016, inledde Bolsonaro sitt inlägg.

Dilmas intellektuelle torterare hyllad
Vad han syftade på var hur president João Goulart och den brasilianska demokratin störtades av den USA-stödda militären som inledde en diktatur som pågick fram till 1985. Mot denna blodiga diktatur föddes ett modigt motstånd från arbetare, bönder och studenter. Bland dem Dilma Rousseff som deltog i den underjordiska gerillans olika aktioner. Hon greps och satt fängslad i tre år.
– För familjen, mot kommunismen, för vår frihet, mot Sao Pauloforat, till minnet av överste Carlos Alberto Brilhante Ustra, Dilma Rousseffs skräck, skrek Bolsonaro.
Överste Brilhante Ustra var den militär som 1970 var ansvarig för det gigantiska tortyrcentret DOI-Codi där Dilma Rousseff torterades. Vad Ustra förmodligen aldrig kunde föreställa sig var, att den unga kvinnan som permanent utsattes för elchocker, piskslag och psykologisk tortyr 40 år senare skulle bli Brasiliens president. Ustra var ökänd för sina bestialiska sadistiska metoder och den 17 april tillägnade en parlamentsledamot sin röst särskilt till den man som plågade Dilma Rousseff i fängelset.

Parlamentsledamoten Jair Bolsonaro som hyllade överste Carlos Alberto Brilhante Ustra (till höger), ansvarig för tortyrcentret DOI-Codi. I mitten ett av hans offer, som i likhet med Dilma Rousseff anklagades för att vara "terrorist". Och med den anklagelsen är alla slags förhörsmetoder legala.

Ett annat fall av tortyr där Ustra var direkt inblandad var fallet Crimea Schmidt de Almeida. Kvinnan var gravid i 7:e månaden och fängslades tillsammans med sina barn. Ustra torterade personligen den gravida Crimea.
– Under tio dagar såg mina barn hur jag torterades i ”Drakstolen” i min cell, med ansiktet blåslaget och vanställt, sa Crimea Schmidt de Almeida.

En vanlig tortyrmetod under militärdiktaturen, som i Representanthuset hyllas av dem som vill ställa president Dilma Rousseff inför en politisk riksrätt.



Otal statskuppsförsök mot Venezuela
Stella Calloni.
Stella Calloni är en argentinsk reporter sedan 40 år för den mexikanska dagstidningen La Jornada. Hon är även författare till en rad böcker om ”Operacion Condor” som utspelades i Argentina, Chile, Brasilien, Bolivia och Paraguay. Hon har även skrivit mycket uppmärksammade böcker om USA:s låg- och högintensiva krig i Centralamerika under 1980-talet. Som sådan är hon ofta anlitad på universitet i Latinamerika för att föreläsa i de nämnda ämnena.
Hon är oerhört orolig för framtiden i Latinamerika, en kontinent som Celac enhälligt beslutade skulle vara en fredens kontinent.
– Venezuela är sedan 2001 konstant utsatt för försök till statskupper i varierande grad. USA har sju militärbaser i Colombia. Vad USA har gjort under de senaste två decennierna är att satsa på psykologisk krigföring, organisera och finansiera olika NGO-rörelser i tjänst hos USA.

NGO:s i tjänst hos State Departement och statskuppen

Hon menar att Dilma försökte mildra den ekonomiska krisens verkningar genom att göra eftergifter till oppositionen. Men oppositionen fick i stället blodad tand. Det dramatiskt sjunkande oljepriset har förvärrat oljelandet Brasilien hårt. Men bakom de stora demonstrationerna mot Dilma och Lula ser Stella Calloni USA:s hand och hon anser att USA-ambassaderna är bokstavliga kommando- och underrättelsecentraler i Latinamerika. Det är där arbetet mot de progressiva och vänsterregeringarna planeras och organiseras med hjälp av bland annat NGO-rörelser:
– Det är Washington som intrigerar för att utlösa statskupper. Evo Morales var den som snabbt agerade och kastade ut USAID, NED och CIA från Bolivia. Men i USA opererar Bilderberggruppen med sina europeiska allierade i EU som är lydiga koloniala redskap för USA:s utrikespolitik.
Det är Washingtons hand vi ser bakom statskuppsförsöket i Brasilien. NSA-agenten Edward Snowden avslöjade i slutet av 2013 hur paraplyorganisationen för alla USA:s underrättelsetjänster spionerade på såväl Dilma Rousseffs telefoner och e-post som på Petrobras, säger hon när Flamman ringer upp henne i Buenos Aires.

Petrobras, ett av världens största olje- och gasföretag är i blickpunkten för USA, menar allt fler kritiker av statskuppsförsöket i Brasilien. Venezuela är samma lockande mål med världens största oljereserver.

Gigantiska oljereserver
Att just Petrobras är utsatt för spioneri finner hon logiskt.
USA:s mål är att ersätta Dilma med en lojal representant. Tänk på att Petrobras nyligen har funnit några av världens största oljereserver. Venezuelas enorma oljereserver ligger bara fem dagar från USA:s fastland, till skillnad från USA-allierade Saudiarabien som ligger på fem veckors avstånd, uppger Calloni.
Hon menar att det är därför som USA försöker strypa de bägge ländernas ekonomier, och i Brasiliens fall, som är Latinamerikas största ekonomi, handlar det också om att underminera den ekonomiska organisationen BRICS, där Kina, Ryssland, Sydafrika, Indien och Brasilien ingår.
Det är heller ingen tillfällighet att Liliana Ayalde, tidigare chef i det civila CIA-organet USAID, var ambassadör i Paraguay som 2012 utsattes för en liknande mjuk statskupp. Hon ersatte Thomas Shannon som den nya amerikanska ambassadören i Brasilien efter spionskandalen i september 2013. 

 
Paraguays president Fernando Lugo tillsammans med Liliana Ayalde som i Paraguay var spindeln i konspirationerna mot Lugo. Han störtades 2012 i en liknande parlamentarisk statskupp som den USA-vänliga högeroppositionen i Brasilien är i färd med att verkställa mot Dilma Rousseff.
– Högern i Brasilien trodde inte att folket skulle ställa upp i hundratusentals i protest mot den ”mjuka statskuppen” och till stöd för Dilma. Bara så kan statskuppen stoppas, understryker Calloni.
Hon får stöd av João Pedro Stedile, MST:
João Pedro Stedile, MST.
– Bara med nödvändiga strukturella reformer kan det bli möjligt att stå emot allvaret i den ekonomiska, politiska och sociala krisen som det brasilianska samhället upplever. Därför bör vi debattera och verka för en bred politisk reform som banar vägen för en grundlagstiftande församling som utarbetar en ny författning samt nya lagar för medier för att demokratisera och stoppa Globoimperiets mediemonopol. Men även en skattereform som lättar på skattebördorna för arbetarna och de historiska urbana- och jordreformerna.

Fakta-riksrätt:

  • Oppositionen behövde ”ja” från 342 av de 513 deputerade i representanthuset, vilket de lyckades med.
  • Nu går frågan till senaten. Där kommer en kommission först analysera om den ska lägga fram ett förslag eller inte.
  • Bifalls kravet går frågan till plenarmötet där minst 41 av de 81 senatorerna måste bifalla förslaget. Först där öppnas åtalet.
  • Under processen måste presidenten lämna sin post som övergår till vicepresidenten, som är en öppen Dilmamotståndare.
  • Processen kan pågå upp till sex månader. Blir det inget beslut återgår Dilma Rousseff till presidentpalatset.

D.E.