tisdag 3 januari 2023

Pelé, fotbollens “Housenigger”

 




Pelé, fotbollens “Housenigger”

En av ”fotbollens 100 bästa spelare”, brasilianaren Sócrates Brasileiro Sampaio de Souza Vieira de Oliveira (1954–2011), jo så långt är faktiskt hans namn, skulle utan tvekan i dag ha hyllat Pelé som FOTBOLLSSPELARE, men förmodligen ha haft ett och annat att säga om Pelé som samhällsmedborgare.

Edson Arantes do Nascimento, som den unge skoputsaren Pelé hette var tyst utanför fotbollsarenan. Också efter den blodiga militärkuppen 1964 där unga revolutionärer som Dilma Rousseff och fackföreningsledaren för metallarbetarna i Sao Paulo torterades för sin politiska kamp.

Brasilien och en militärkupp 1964.


DEN FÖRSTA INDIREKTA KONTAKTEN jag fick med Pelé var på Nya Ullevi 1958. Inte så att jag såg honom spela utan det faktum att min farsa tog med mig till det nästan klara bygget som blev Sveriges största arena det året. Dessa minnen kom osökt tillbaka när vi nåddes av beskedet om att Pelé hade avlidit.

Här i Latinamerika har högermedierna varit på nästan dygnet och gjort specialprogram om Pelé, som naturligtvis låg klara i väntan på att den biologiska klockan skulle ta ut sin rätt av den fantastiske Pelé. Programmen har sänts oavbrutet sedan beskedet. Inte ett enda ifrågasättande av Pelé som en av de viktigaste OFFENTLIGA personerna i Brasilien inför den politiska utveckling som landet tog efter 1964.

Och det är denna hyllning som står i bjärt kontrast mot medierapporteringen vid dödsbeskedet om DIEGO MARADONA. Då drogs all skit om hans drogberoende upp och nästan dominerade rapporteringen. Eller om hur ”Maradona kramade diktatorerna Fidel Castro och Chavez”!

Men vad gjorde Pelé?

Ingenting.

Han förvandlades till en del av systemet, trots att han upplevde militärkuppen och den statliga terrorismens 1964 och diktaturen fram tills 1985, 21 år och tre VM.


UTAN TVEKAN SKULLE DEN färgade Vietnamdesertören SHERMAN ADAMS ha fällt omdömet om Pelé som fotbollens “Housenigger”.

SHERMAN ADAMS skapade rubriker när han välkomnade sin landsman Jerome Holland med orden "Housenigger", en politisk svart överlöpare i tjänst hos den amerikanska imperialismen, vid tillfället vekställdes folkmordet i Vietnam, Laos och Kambodja och Holland var den POLITISKE representanten i Sverige för den kriminella politiken.
Tryck för stort format.


Adams deserterade och fick politisk asyl i Sverige på 1960-talet. Han deltog i Vietnamrörelsens arbete mot USA:s folkmord och ockupation av Indokina (Vietnam, Laos och Kambodja). Och när president Richard Nixon skickade en lika färgad ambassadör till Stockholm, Jerome Holland, möttes denne av orden från Adams och vietnamaktivister i samhället Glanshammar, utanför Örebro: ”Housenigger”! Konservativa svarta USA-medborgare användes av Vita Husetadministrationerna. ”De svarta diplomaterna och CIA-agenterna ålades att propagera för svart nationalism för att ta initiativet från den radikala rörelsen både i USA och i Afrika. Det var dessa personer som kallades för ”houseniggers”, skrev Dick Urban Vestbro i dåtida Norrskensflamman.

Muhammed Ali och Sherman Adams i gemytligt "bråk".


Adams var inte bara sparringboxare till Cassius Clay, som senare blev Muhammed Ali. Adams gjorde som Ali också uppror mot Vietnamkriget och deserterade, jag tror det var från USA:s bas i Västtyskland, som var en knutpunkt för trupptransporter, tur och retur mellan USA och Vietnam. Muhammed Ali vägrade överhuvud taget att sätta på sig US-Army-uniformen och tog i stället fem års fängelse och kom ut som en verklig folkhjälte och sopade tillbaka VM-titeln, mot alla odds. Muhammed Ali gav genom sitt exempel för världens ungdom ett stort personligt bidrag till USA-imperialismens militära och politiska nederlag i Indokina. Sherman Adams fortsatte utomlands den politiska kampen dag och natt mot den gemensamme fienden USA. Holland å sin sida var en POLITISK REPRESENTANT för det folkmordskrig som han tvingades försvara i Stockholm, en ”Housenigger”, som är en politisk karaktäristik och ingen ”vänsterrasism”, som moderaten Johan Romin skrev i Expressen år 2008.

Revolutionären Sokrates, konfronterade militärdiktaturen medan Pele lät sig fotograferas med diktatorn.


I ETT OSIGNERAT FACEBOOKINLÄGG som jag tycker sammanfattar mina egna, så klart subjektiva uppfattningar om Pelé, Maradona och andra skriver den okände skribenten att han anser att Sokrates är kanske den mest socialt medvetna fotbollsspelaren Brasilien någonsin har haft.

Sokrates:

”Våra spelare på 60- och 70-talet var romantiker med bollen vid fötterna. Men utanför planen var de tysta. Tänk om vid tidpunkten för militärkuppen i Brasilien en enda spelare som Pelé hade sagt något”.

Skribenten menar faktiskt att en stor del av Brasiliens befolkning blev besvikna på Pelé och slutade älska honom, vilket får oss att tro att medierna och politiska kretsar medvetet har upphaussat hans helgongloria i dag och manipulerat bilden av Pelés popularitet av egna intressen.

”En stor del av Brasilien slutade älska Pelé. För att vara tyst, i sin bubbla, i sin politiskt korrekta etikett, omärkt, hypnotiserad. De latinamerikanska diktaturerna på 1970-talet, som så mycket präglade vår regions kollektiva identitet, hade en inneboende koppling till fotboll. ARGENTINA och dess militärjunta i det smärtsamma VM -78 i en dimridå för att avleda försvinnandena och våldsmissbruket som inträffade några kvarter från arenorna. URUGUAY och en roll som spåras till Världscupen 1980 (mitt under den uruguayanska militärdiktaturen). Pinochet (i CHILE) och den där oförskämda användningen av Nationalstadion i Santiago som ett koncentrationsläger”.

Klassiska tortyrmetoder i den brasilianska militärdiktaturens tortyrkammare.


En dag fick Pelé frågan:

* Hur förändrades DU av statskuppen i ditt land?

– Nja, ingenting. Fotbollen fortsatte på samma sätt.

”Pelé vägrade aldrig att ta bilder med den blodigaste diktatorn i Brasilien, marskalk CASTELO BRANCO (och senare Emílio Garrastazu Médici) som störtade den folkvalde presidenten JOÃO GOULART. Vykort som fick en (politisk) mening (för diktaturen). Han konfronterade inte diktaturen, han var aldrig intresserad av det. Han var inte heller en röst i kampen mot rasism som Muhammad Ali. Men jo, som Michael Jordan, en annan tyst stjärna”.

Medan Maradona konfronterade FIFA-maffian, blev ”Pelé en allierad till Joao Havelange, FIFA-presidenten som intuberade korruptionen i fotboll. Men med Pelé blev fotbollen aldrig densamma”, rundar vår okände skribent och ger Pelé sitt erkännande i sin krönika.


Pelé och Emílio Garrastazu Médici, diktaturens "president" 1969-1974.



HUR OCH VAD GJORDE SOKRATES? Hur konsekvent var han i sitt sociala engagemang och hur konfronterade han diktaturen i sitt eget land, denne mytomspunne fotbollsspelare som var Brasiliens lagkapten vid VM 1982, och som tidningen World Soccer kallade för ”en av historiens 100 bästa spelare”?

I sin klubb Corinthians demokratiserade han organisationen och gav spelarna stort medbestämmande. Under matcher bar laget tröjor med ordet ”Democracia” skrivet på ryggen, och de röstade om allt från hotell till rekrytering av spelare. 1984, ett år innan diktaturen kastade in handduken, talade Sócrates inför 1500 personer i São Paulo och lovade att flytta till Italien om inte Brasilien genomförde demokratiska val. Eftersom inga val genomfördes flyttade han till Fiorentina. När han anlände till Italien fick han frågan vilken italiensk spelare han respekterade mest, Rivera eller Mazzola. Han svarade ”Aldrig hört talas om dem. Jag är här för att läsa Gramsci på originalspråket och för att studera den italienska arbetarklassens historia”! [1]

Så konkret var Sokrates och en Pelé, som är värd all beundran för sin teknik och spel, blir en skugga som personlighet vid sidan av Sokrates och Maradona.

Dick Emanuelsson

[1] Wilson, Jonathan (5 juni 2014) (på engelska). The Blizzard - The Football Quarterly: Issue Thirteen Sócrates, el futbolista con mayor conciencia social que ha tenido Brasil.



 


onsdag 11 april 2018

Piloter som flög Lula till fängelset: “Kasta ut den där sopan genom fönstret”!

Det här är planet som Lulas fördes bort i i lördags. Vid flygplatsen i staden Curitiba fördes han över till en helikopter som förde honom till den Federala Polisens högkvarter. Under dessa flygningar fälldes uppmaningarna om att "kasta ut sopan genom fönstret"!





Piloter som flög Lula till fängelset: “Kasta ut den där sopan genom fönstret”!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-04-11 / Brasiliens president under två mandatperioder Ignacio ´Lula´ da Silva lever inte säkert någonstans, inte ens när han skulle transporteras från Metallarbetarförbundets lokaler i Sao Paulo till fängelset i staden Curitiba i södra Brasilien. Det visar ljudupptagningar som det brasilianska flygvapnet har bekräftat. I dessa uppger en av poliserna i det lilla plan som förde bort Lula i sin kommunikation med kontrolltornet i Curitiba att ”kasta ut den där sopan genom fönstret”.

Varpå en kvinnlig röst varnade poliserna: ”Den här kommunikationen bandas”!

Det skrev journalisten Bruno Bimbi på sin Twitter.

Den brasilianska portalen R7 och Jornal do Brasil publicerade även de ljudinspelningar av samtalen som poliserna och piloterna som transporterade Lula förde ombord på helikoptern. I den första inspelningen hörs en röst av en man som säger till piloten ”för bort honom för alltid”! I den andra bandningen hörs uppmaningen till piloten om att ”kasta ut den sopan genom fönstret”!

Enligt pressuppgifterna härrör sig den anda bandinspelningen från det samtal med piloten som förde transporterade Lula från Curitibas flygplats till högkvarteret för den Federala Polisen. I den inspelningen hörs även det klassiska uttrycket när ett plan har landat och flygplanets kapten ger order till flygvärdinnan att dörrarna kan öppnas och passagerna lämna planet.

Men vad bandet från Lulas transport säger är en helt annan sak: ”Auktoriserat att öppna dörren och slänga ut sopan”!

Helikopterpiloten blev indignerad och svarade att hålla igen på ordsvallet och bara uttrycka det mest nödvändiga.

– Också jag arbetar här och vi ska respektera vårt arbete, kontrade piloten till vad som förmodas vara en polis som svarade:

– Jodå, jag respekterar, men kasta ut den där sopan genom fönstret.

De tusentals anhängarna till Lula ville inte att han skulle överlämna sig till polisen för att senare föras till fängelset och ett 12-årigt fängelsestraff som hans dömts till utan ett enda hållbart bevis.


Politiska fångar kastades i havet eller i vulkaner

Just detta uttryck i länder som Brasilien, Argentina, Uruguay, Chile, Paraguay och Bolivia har en alldeles särskild och dramatisk historisk bakgrund. ´Operation Condor´ var den plan för att fysiskt utrota en hel generation av människor som tillhörde den revolutionära vänstern i de nämnda länderna i mitten av 1970-talet. Under dessa år styrdes länderna av blodiga militärdiktaturer.

Arkitekten bakom ´Operation Condor´ var Henry Kissinger. Han var vid denna tidpunkt USA-presidenten Richard Nixons närmaste man i utrikespolitiska frågor, ungefär samma uppgift som den av Donald Trump utnämnde John Bolton, en sällsynt vidrig högerextrem krigsaktivist, i dag har.

Militärdiktaturernas ”förhörsmetoder” var bestialiska och en av de mest barbariska var just hotet att bli utkastad från helikoptern i Rio de la Plata, Atlanten eller i någon vulkan i Anderna. De avrättade sprättades upp och deras magar fylldes med järnvägsräls eller skrot för att de inte skulle flyta upp. Därför är just de brasilianska polisernas uppmaning till piloten att ”kasta ut sopan” en rekonstruktion av den psykologiska tortyr som denna uppmaning från ´Operation Condor´ innebar.


Det var under ´Operation Condor´ som tortyren sattes i systematik. En av de torterade var Dilma Rousseff, som efterträdde Lula på presidentposten. Även Lula var politisk fånge och har erfarenhet nu när han ska avtjäna tolv år.




Det brasilianska kommunistpartiets presidentkandidat och allierad till Lula och PT, Manuela D’Ávila, sa i ett uttalande i veckan att hon hyser stor oro för Lulas personliga säkerhet i fängelset. Det är en enkel sa att likvidera den man som drog 30 miljoner fattiga ur misären.

Det brasilianska flygvapnet bekräfta i måndags dessa bandinspelningar men ville inte namnge de ansvariga.

Arméchefen hotade Högsta Domstolen

Bandinspelningarna inträffade en vecka efter att landets arméchef Eduardo Villas-Boas, via sitt Twitterkonto och bara några timmar innan Högsta Domstolen skulle sammanträda och fatta beslut om Lulas framtid, krävde “ett slut på straffriheten”. Det var en klar markering mot domarna från landets högste militär om att han ville se Lula bakom galler.

Andra pensionerade höga generaler hotade öppet om en militär intervention i händelse av att domstolen skulle låta Lula gå fri och delta i presidentvalet den 7 oktober där han är segertippad.

Framför fängelset i Curitiba har tusentals brasilianare slagit upp ett tältläger där de vakar dag och natt som ett försvar för Lula som de kräver ska friges. Hela Latinamerika har ställt sig bakom kravet.





söndag 8 april 2018

“Ju fler dagar de håller mig fången, desto fler ´Lulas´ kommer att födas i detta land”

"Lula är ett folk i strid"!




“Ju fler dagar de håller mig fången, desto fler ´Lulas´ kommer att födas i detta land”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-04-08 / Så fick kuppregimen till slut Lula bakom galler. Favoriten i presidentvalet i oktober i år kommer inte kunna ställa upp eftersom den politiska högern, med stort gillande av USA-administrationen i form av dess tystnad, lugnt kan manipulera valresultatet i oktober.

Men de kan också ha begått en historisk felkalkyl för hundratusentals brasilianer är ute på gator och landsvägar som ockuperas eller där de reses barrikader för att ge uttryck för den folkliga vreden mot ett obegripligt juridiskt spektakel där domaren Moro dömde Lula till 12 års fängelse och en månad på grund av att han var ”övertygad” om Lulas skuld. Men läs förhörsprotokollet som Moro höll med Lula förra året och du kommer med all sannolikhet inte tro vad du läser.

Men justitiemordet mot först Dilma och sedan mot Lula, den man som drog 40 miljoner brasilianer ur fattigdomen, är ingen isolerad händelse till Brasilien. Den politiska latinamerikanska högern försöker med USA:s uppbackning skapa skådeprocesser i länder med demokratiska, progressiva och regeringar med vänsterdeltagande. När högern inte kan besegra vänstern och de demokratiska krafterna i allmänna val använder de sig av den juridiska apparaten, historiskt allierad och sprungen ur borgerskapet, det vill säga de mest reaktionära krafterna i samhället. Därför är det ingen överraskning att Brasiliens Högsta Domstol med röstsiffrorna 6 mot 5 röstade ner ett förslag om en slags ”Habeas corpus”, som enligt Wikipedia ”är en allmän rättslig princip. Den syftar till att en frihetsberövad person inom rimlig tid ska få veta orsaken till frihetsberövande, en chans att bemöta anklagelserna samt ett beslut om frigivande eller fortsatt frihetsberövande”.

Inte ens den rätten gavs Brasiliens president under två mandatperioder.

Den gamle metallarbetaren Ignacio da Silva, i folkmun ´Lula´ konfronterade den fega makten som med uppbackning av generalerna som hotade med militärkupp om inte Lula fängslades, slog fast Moros dom på tolv års fängelse. Nedan kan du läsa Lulas ord till de tusentals brasilianerna som blockerade polisen som fått order om att gripa och föra Lula till fängelset. Massorna blockerade också Lulas försök att ta sig ur Metallindustriarbetarförbundets lokaler men gav till slut med sig och lät denne store folkledare gå in i fängelset sent på lördagskvällen.

I sitt tal till de församlade sammanfattade Lula:

– Jag kommer att hörsamma ordern om att gå i fängelse. Och alla ni kommer att gestalta Lula och kommer vandra över hela landet. Jag är inte längre en människa, jag är en idé. Vi ska alla kalla varandra Lula. De ska veta att en kämpes död inte bromsar Revolutionen.

Lula drog 40 miljoner brasilianer ur fattigdomen, skapade reformer som fyllde universiteten med arbetare. Lula, som en veteran i klasskampen vet att tala arbetarklassens språk, metallarbetare som han var och som han alltid kommer att vara.


Lulas ord till Brasiliens folk innan han fängslades sent på´ lördagskvällen, den 7 april 2018:

”Jag drömde att det skulle vara möjligt att regera och inkludera bland annat miljontals fattiga, att det var möjligt för en metallarbetare utan universitetstitlar att kunna skriva in svarta på universiteten. Jag begick brottet att skriva in fattiga på universiteten, att skapa förutsättningar för att fattiga skulle kunna äta kött och resa med flyget. Det är det brottet jag anklagas för. Jag drömde, att om det är mitt brott, kommer jag att förbli en brottsling!

Jag kommer att presentera mig hos polisen med rest huvud. Historien kommer att visa, att de som begått ett brott var de som anklagade mig. Jag förlåter dem inte för att de inför samhället hävdat att jag är en tjuv.

Jag står inte över rättvisan. I annat fall hade jag inte grundat ett politiskt parti. I stället hade jag föreslagit att göra revolution.

Åklagaren säger att han inte har några bevis, men att han är övertygad (om min skuld). Han kan behålla sina övertygelser för sina medbrottslingar. Vad de inte inser är att ju mer de attackerar mig, desto mer växer mitt förhållande med det brasilianska folket.

Statskuppen upphörde inte med (avsättandet av) Dilma. Statskuppen kommer bara upphöra när de lyckas förhindra min (president)kandidatur. Deras dröm är bilden av Lula som fånge. De kommer uppnå en multiorgasm med fotot av mig som fånge.

Jag kommer att hörsamma ordern för att ta mitt ansvar, eftersom de är omedvetna om att landets problem inte handlar om Lula utan folkets medvetenhet. Det räcker inte att hindra mig från att vandra genom landet, för det finns många som är villiga att gå.

Jag kommer att hörsamma ordern om att gå i fängelse. Och alla ni kommer att gestalta Lula och kommer vanda över hela landet. Jag är inte längre en människa, jag är en idé. Vi ska alla kalla varandra Lula. De ska veta att en kämpes död inte bromsar Revolutionen.

Folk uppmanar mig att gå till Bolivias eller Uruguays ambassader. Men det är inte min stil. Jag kommer att konfrontera dem genom att titta dem i ögonen. Desto fler dagar de håller mig fången, desto fler ´Lulas´ kommer att födas i detta land. Jag kommer att komma ut ur det här bättre och starkare. Jag kan inte betala den tacksamhet, tillgivenhet och respekt som ni har gett mig.

De mäktiga kan bryta av en, två eller hundra rosor, men de kommer aldrig kunna förhindra vårens ankomst. De kommer inte kunna säga att jag har flytt eller gått under jorden. Jag är inte rädd för dem. Gör vad ni vill! Jag ska bevisa min oskuld”.
Översättning: Dick Emanuelsson


Domare Moro och Lula.



Domaren Sérgio Moros förhör med Ignacio ´Lula´ da Silva:

SM: - Är lägenheten Er?
Lula: - Nej.
- Säkert?
- Säkert.
- Då är den inte Er, inte ens lite?
- Nej.
- Inte lite?
- Nej.
- Så Ni förnekar alltså att den är Er?
- Jag förnekar det.
- Och när köpte Ni den?
- Jag har aldrig köpt den.
- Och hur mycket kostade den?
- Inget.
- Och sedan när förfogar Ni över den?
- Sedan aldrig.
- Så den är inte Er?
- Nej.
- Är Ni säker?
- Det är jag.
- Berätta för mig: Varför valde Ni den lägenheten och inte någon annan?
- Jag valde den inte.
- Valde Er fru den?
- Nej.
- Vem valde den?
- Ingen.
- Och varför köpte Ni den?
- Jag köpte den inte.
- Gav eller skänkte de den till Er.
- Nej.
- Och hur fick Ni den?
- Det är inte min.
- Förnekar Ni att den är Er?
- Jag har redan sagt det.
- Svara på frågan!
- Jag har redan besvarat den.
- Förnekar Ni?
- Jag förnekar.
- Så den är inte Er. . .
- Nej.

Lula: - Herr Domare; har Ni något bevis på att lägenheten är min, att jag har bott i den, att jag övernattat där någon gång, att min familj har flyttat in? Har Ni något kontrakt, en underskrift av mig (som styrker det), ett kvitto, en banköverföring, något?

Domaren: - Nej, det är därför jag frågade Er.
Lula: - Och jag har redan svarat.

Det är inte ett skämt, det är domare Sérgio Moros förhör av Lula Da Silva.

------------------- 

Mer om Lula och Dilma, offer för den brasilianska civila diktaturen:
USA:s och högerns juridiska häxjakt dömde Lula till 12 års fängelse

Efter avsättandet av Dilma kommer nu högerns nyliberala chockterapi som möter kraftigt motstånd i Brasilien